Artiklar, grus och vissna löv

Tog mig en sovmorgon idag för att jag tyckte jag var värd det och hade lust med det helt enkelt. När jag masat mig ur sängen med en smula dåligt samvete över att ha slappat för länge satte jag mig framför datorn med grusiga ögon och började med det evighetslånga arbetet att söka efter vetenskapliga artiklar. Två timmar senare hittade jag en som jag var nöjd med. Lusläste den och använde mig av den intressanta faktan och letade sedan vidare. Tror att jag har hittat en till, ska läsa igenom den imorgon. Förhoppningsvis blir jag nöjd med den och har då bara en kvar att leta efter med ljus och lykta. Som vanligt så fick jag sällskap när jag satt framför datorn. Konstigt att missarna alltid kommer då?!

När Johan kom hem åkte vi och handlade lite mat. Innan det så införskaffade jag mig en dyna till min baden-baden stol som nu står på vår balkong. Så nu kan vi ha efterfest på min balkong ;) Väl hemma satte jag upp tavlan som har stått på golvet i cirkus två veckor - ops! Sedan städa jag balkongen och la ut en matta, ställde dit stolen och ett bord. Nu fattas det bara lite blommor och att få upp parasollet som jag köpte. Bilder kommer!

Dina katter är så himla gosiga!



Du! Nizze börjar bli lite väl tuff på här ute på gården så han är inte feg för främlingar längre och vill så gärna hälsa på alla men det stör mig så dant för alla uppskattar inte hans sociala beteende. Han försöker smita in hos grannen medan han försöker hälsa på irakierna (som absolut inte uppskattar honom) medan vi sprutar med vattensprutan (sådan där blomspruta, vet du) uppifrån vår balkong och han ryggar tillbaks och springer iväg. Men vi är inte alltid på balkongen och vaktar liksom. Jag vill inte att han ska bli jobbig för grannarna men det finns de som älskar honom och klappar honom och så. Hur ska jag göra? Jag drömmer mardrömmar om att irakierna sätter upp honom på spett och grillar honom :-(

Spett :rolleyes: Gumman då! Jag vet, Max är likadan och det var skitjobbigt när han bodde hemma. Jag sa till mina grannar att de fick chasa (stavning??) iväg honom när han försökte gå in till dem. En av grannarna (idiot!) tog in honom till sig för han tyckte det var mysigt. Men han gjorde bara det en gång.... Jag visade mitt ogillande. Man får väl skaffa en egen katt om man vill ha en. Om irakerna går att prata med så tycker jag att du ska göra det. Om de vet hur du känner och de hjälper till att spruta lite vatten på honom så kommer det nog gå bra.

Puss

Irakierna är väldigt fisförnäma och sjukt högmodiga så det har hänt att grannar har flyttat härifrån pga dem. Så... Så Zam får prata med dem om det, idén var bra. :-) De kolsvarta barnen är lätta att säga åt och skälla på när de är elaka. Men många på gården vet vem Nizze är så det händer att de skyddar honom från påflugna barn som inte vet hur man klappar en katt, så det känns skönt faktiskt :-) Puss!